Att träna en häst

Dressyrträning

Majoriteten av hästtränare och ryttare anser samstämmigt att dressyrträning eller markarbete är den viktigaste grundstenen i att få en väl fungerande ridhäst. Dressyrträning som byggs upp från grunden ger lyhörda, lydiga och i processen pålitliga hästar. Slarvas det med dressyren kommer övriga moment inte att fungera optimalt.

Startskottet för dressyrträning handlar om något så simpelt som att ha kontroll på hästen i alla gångarter, kunna få den att vända när ryttaren ber om det och så klart stanna vid förhållning. Detta är vad unghästträningar börjar med och fortsätter med under hela skolningsperioden. De svårare övningarna kommer allt eftersom hästen utvecklas och stärks och kommunikationen mellan ryttare och häst fungerar.

Dressyrträning innebär för de flesta att vid varje ridpass öva på övningar och rörelser som till en början varit utmanande men blir lättare och lättare för ekipaget. Ibland handlar det om att ryttaren måste lära sig av en redan utbildad och skolad häst för att sedan kunna överföra detta på en yngre häst. Dressyrryttare har börjat med att lära sig hur man kommunicerar fram och använder rätt hjälper för att få en häst att göra en piruett eller gå i piaff eller passage. Det är ingenting hästen naturligt har i sig som trav och galopp utan måste tränas fram på rätt sätt.

Hoppträning

När basen är lagd, det vill säga att hästen förstår hjälperna (det vill säga kommunikationsmedlen mellan ryttare och häst; ben, vikt, händer och röst) och stannar, går och svänger på kommando kan man börja introducera hoppträningen. Vissa tränare börjar med löshoppning, vilket är när hästen är lös i en uppbyggd bana och hoppar uppsatta hinder utan ryttare. Detta görs för att få hästen att förstå att bommar ska hoppas över och inte springas genom. Det är ofta ett bra sätt för en unghäst att träna upp balansen och stabiliteten då den i början inte alltid har lika lätt för att bedöma avstånd och tekniken är lite outvecklad, vilket gör det svårt för även den mest vana ryttare att vara hundra procent stabil.

Att börja med bommar på marken är det vanligaste. Det tränar upp hästens och ryttarens uppmärksamhet och noggrannhet vilket är av vikt när hindren sen höjs upp. Övningarna brukar sen innefatta både bommar och låga hinder med rätt avstånd så att hästen inte behöver tänka så mycket på sina galoppsprångs längd utan att det blir ett naturligt flöde i en serie hinder.

När hästen blivit säker på rakt spår kan man introducera hinder på böjt spår och kortare banor.

För en ryttares del handlar hoppträning till en början väldigt mycket om balans och stabilitet och att störa hästen så lite som möjligt. På lägre höjder brukar hästarna själva lätt klara av avståndsbedömning och ryttaren ska mest försöka inverka så mjukt som möjligt. När man kommer upp i höjderna kan det bli tal om olika övningar för att “lägga hästen rätt” på hinder, korta och länga galoppen och liknande. Detta görs för att på tävlingsbanorna kunna räkna ut avstånd, tempo och takt för att kunna ta sig runt en bana utan att riva hinder.